I am this day

Direktlänk till inlägg 24 april 2015

Att få blomma ut

Av Ellinor - 24 april 2015 21:31

När jag var tonåring så blommade jag aldrig ut, av flera skäl så kunde jag inte. Ett av skälen var, som det ofta är, är rädsla. Jag hade blivit nertryckt i att jag inte dög som den jag var, att jag varit bättre som någon annan. Det var inte det att jag var blygg, och ingen skulle säga att de tyckte jag var osäker, men säkerheten var en mask över vad jag verkligen var. Enda sätt jag verkligen kan beskriva det på var att det tog stopp, jag hade byggt upp en mur runt om mig som inte bara skydda mig, den hindra mig från att vara den jag ville var och utvecklas i den rikning som jag ville. Som min äldsta syster sa till mig: "Du måste sluta älta i det förflutna och inte låta det styra ditt nu och din framtid!" Hon har en poäng (även om det bär mig emot att säga det), jag hade ju fastnat.
Det tog mig fem år att faktistk lista ut och förstå vad jag ville mitt liv. Ingenting hade ju hänt som jag ville som tonåring. Jag gick in i vuxenvärlden med en bild av att allt skulle falla på plats, mer eller mindra av sig själv. Thji fick jag! Det var uppenbarligen inte barnmorska jag skulle bli och inte heller medicinsk bioanalytiker, jag var minst sagt chockad när jag fått mitt kall in i teologin. Lustigt nog var ingen annan det när vi prata om det, alla tyckte bara att det var spännande! Lägg märke till att jag inte varit aktiv i kyrkan på fem år då, bara varit i kyrkan i samma församling till jul och påsk när jag råka va och hälsa på föräldrana, om vi bortser från ett dop i Månsarp Kyrka utanför Jönköping.
Att lämna det man byggt upp under fem år är skrämmande, men det var ändå lite att återvända. Rädslan fanns att den självsäkra unga kvinna, som jag trodde jag var, skulle falla under alla de smärtsamma minnena, att jag inte skulle våga gå hela vägen. Jag vågade bara tänka en sak i taget under början av den där första terminen 2012, tills jag fick nya vänner, då våga jag titta på hur hela utbilningen skulle te sig. Andra terminen var minst lika skrämmande, men det gick, otroligt nog!
2013 så sökte jag som prästkandidat i Lunds stift och fick ett *nej* som kom att prägla hela 2014. Det var förördande, hittade dikter och texter jag skrev då, jag var vilsen. men jag hade inte tid att falla, mitt fall kom senare. Jag flyttade från Malmö till Perstorp. Redan innan jag fick ett *nej* så hade jag bestämt ming för att engagera mig kyrkan, ja, jag var ivrrig att göra det, men också lite rädd. För första gången så skulle jag vara verksam i en annan kyrka än den jag vuxit upp i! Föga annan jag väl att jag skulle få en helt annan inblick i hur Svenska Kyrkan kan se ut!
Nu hade min stabila mur först sprukit och sen raserats nästan helt, det är en liten bit kvar. Ur denna är jag på väg ur och blomma, varje dag kommer jag ett steg närmre mot henne jag faktiskt vill vara. Det handlar så mycket att våga, våga ta det där jobbiga steget och tro att det kan leda till något gott. Att faktiskt få växa som människa är nog den störrsta av gåvor.
Just nu är jag något otroligt lycklig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Möjligheterna ligger för mina fötter, jag ska bara våga ta steget och det är lika kittlande varje gång jag faktiskt gör det. Den där känslan vinner över all rädsla jag någonsin upplevt mig känt! Vem vet vad morgondagen kommer med? Inte jag, och det tycker jag är något så otroligt spännade! Jag får växa och utvecklas, kanske mer än så.

Jag står med möjligheterna i mina händer!

Allt gott,
Ellinor

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ellinor - Söndag 17 mars 21:42

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Av Ellinor - 30 oktober 2018 19:11

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Av Ellinor - 1 augusti 2018 21:21

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Av Ellinor - 13 april 2018 23:58

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Av Ellinor - 29 december 2017 01:12

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...

Presentation


Hej!
Teologi student i Lund med siktet inställt på examen.
Tar en dag i taget!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21 22 23 24 25 26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards