I am this day

Alla inlägg den 24 april 2015

Av Ellinor - 24 april 2015 21:31

När jag var tonåring så blommade jag aldrig ut, av flera skäl så kunde jag inte. Ett av skälen var, som det ofta är, är rädsla. Jag hade blivit nertryckt i att jag inte dög som den jag var, att jag varit bättre som någon annan. Det var inte det att jag var blygg, och ingen skulle säga att de tyckte jag var osäker, men säkerheten var en mask över vad jag verkligen var. Enda sätt jag verkligen kan beskriva det på var att det tog stopp, jag hade byggt upp en mur runt om mig som inte bara skydda mig, den hindra mig från att vara den jag ville var och utvecklas i den rikning som jag ville. Som min äldsta syster sa till mig: "Du måste sluta älta i det förflutna och inte låta det styra ditt nu och din framtid!" Hon har en poäng (även om det bär mig emot att säga det), jag hade ju fastnat.
Det tog mig fem år att faktistk lista ut och förstå vad jag ville mitt liv. Ingenting hade ju hänt som jag ville som tonåring. Jag gick in i vuxenvärlden med en bild av att allt skulle falla på plats, mer eller mindra av sig själv. Thji fick jag! Det var uppenbarligen inte barnmorska jag skulle bli och inte heller medicinsk bioanalytiker, jag var minst sagt chockad när jag fått mitt kall in i teologin. Lustigt nog var ingen annan det när vi prata om det, alla tyckte bara att det var spännande! Lägg märke till att jag inte varit aktiv i kyrkan på fem år då, bara varit i kyrkan i samma församling till jul och påsk när jag råka va och hälsa på föräldrana, om vi bortser från ett dop i Månsarp Kyrka utanför Jönköping.
Att lämna det man byggt upp under fem år är skrämmande, men det var ändå lite att återvända. Rädslan fanns att den självsäkra unga kvinna, som jag trodde jag var, skulle falla under alla de smärtsamma minnena, att jag inte skulle våga gå hela vägen. Jag vågade bara tänka en sak i taget under början av den där första terminen 2012, tills jag fick nya vänner, då våga jag titta på hur hela utbilningen skulle te sig. Andra terminen var minst lika skrämmande, men det gick, otroligt nog!
2013 så sökte jag som prästkandidat i Lunds stift och fick ett *nej* som kom att prägla hela 2014. Det var förördande, hittade dikter och texter jag skrev då, jag var vilsen. men jag hade inte tid att falla, mitt fall kom senare. Jag flyttade från Malmö till Perstorp. Redan innan jag fick ett *nej* så hade jag bestämt ming för att engagera mig kyrkan, ja, jag var ivrrig att göra det, men också lite rädd. För första gången så skulle jag vara verksam i en annan kyrka än den jag vuxit upp i! Föga annan jag väl att jag skulle få en helt annan inblick i hur Svenska Kyrkan kan se ut!
Nu hade min stabila mur först sprukit och sen raserats nästan helt, det är en liten bit kvar. Ur denna är jag på väg ur och blomma, varje dag kommer jag ett steg närmre mot henne jag faktiskt vill vara. Det handlar så mycket att våga, våga ta det där jobbiga steget och tro att det kan leda till något gott. Att faktiskt få växa som människa är nog den störrsta av gåvor.
Just nu är jag något otroligt lycklig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Möjligheterna ligger för mina fötter, jag ska bara våga ta steget och det är lika kittlande varje gång jag faktiskt gör det. Den där känslan vinner över all rädsla jag någonsin upplevt mig känt! Vem vet vad morgondagen kommer med? Inte jag, och det tycker jag är något så otroligt spännade! Jag får växa och utvecklas, kanske mer än så.

Jag står med möjligheterna i mina händer!

Allt gott,
Ellinor

Presentation


Hej!
Teologi student i Lund med siktet inställt på examen.
Tar en dag i taget!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21 22 23 24 25 26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards