Skulle jag, med all min medkänsla, verkligen känna efter kring allt smärtsamt jag läser om varje dag så skulle jag antagligen krossas som ett ägg mot ett kakelklätt golv. Jag kan inte förändra världen så att det märks, jag kan inte ta bort det onda hur mycket jag än vill. Varje dag ställs jag för valet att krossas eller inte, jag väljer oftast inte, det tro jag du gör också. Ändå vet jag människor som inte får det valet, men ändå klara de motgångar livet gett, dessa människor är mina hjältar.
Jag gör valet att inte krossas, inte enbart för min egenskuld utan för andras skuld också. Vi kan aldrig någonsin vet hur en annan människa känner i en given situation, allt vi kan göra är att föreställa oss det. Glädjen är enkel, den sprider sig likt sommarvindar och ger liv åt allt den stöter på. Sorgen, ja, ack sogen, den är svår. Sorg visar man på så skilda sätt och ibland skjuts den till och med upp, det blir en posttraumatisk stress av det då och man inser inte ens att det är det svåra som hände då som påverkar mig nu.
Att lyssna blir vad man kan göra, inte enbart höra. I sorg kan till och med samexistera räknas till att lyssna, när man vet att det finns någon som är villig att höra allt man möjligtvis har att säga. Det där ordet möjligtvis är centralt, bara att det finns där är viktigt.
Sorg är inte en känsla, sorg är plural, det är flera känslor. Glädje, saknad, lättnad, smärta, ja och säkert fler ord där till. Det är okej att skratt och det är okej att gråta, det är okej att minnas även om det ger uttryck i saknad.
Jag kan inte göra något, göra något åt allt, men jag kan göra något litet åt något litet någonstans

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...