Det må vara att mitt generella mål är att bli präst, att detta är mitt kall, men ibland så tvivlar och tveckan jag. Vad jag kan säga egentligen är att jag känner ett starkt kall att jobba i kyrkan, denna delen i mitt kall har jag fått bekräftad så många gånger att jag vet att det är så. Senast i går fick jag det bekräftat, det jag redan viste, genom en jobbsökar sida där jag kunde göra ett test som avgjorde vilken persontyp jag är. Min lilla syster gjorde samma test, med samma resultat, vilket hon inte kunde förstå, hennes bild av oss är att vi är väldigt olika, men så är det inte. Vi framhäver olika delar av våra personligheter vilket gör oss olika. För mig kändes det faktiskt bra att vi fick lika, för en del egenskaper som framträder starkt hos mig finns hos henne med, men hon har ändå packat på dem hos mig.

Ibland funderar jag på om jag egentligen är kallad att bli något annat i kyrkan, kanske diakon? Men nej, jag skulle inte kunna göra det yrket rättvisa. Kan man ha så stor respekt för ett yrke att man faktiskt inte väljer att bli det? Det är många aspekter som spelar roll, jag tycker tillexempel inte att diakon rollen ska användas som karriärstege så jag väjer bort det, för någonstans säger mitt kall mig att det är präst som är vad jag ska vara.

Vandra med mig för vägen är lång

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...