Det är väl lustigt att något av det som skrämmer mig mest är att bli dömd, inte av Gud utan mina medmänniskor. Skillnaden mellan dessa är så markant, en människa dömer utifrån en enda handling och låter det färga allt den dömda gör även om det är i en helt annan klass. Det gäller både det bra och det dåliga, de skapar helt enkelt en tung väska åt en med alla handlingar och det är slitsamt att bära. Jag förstår poängen med första intrycket och vikten av den, det gäller att ha en balans. Vissa människor behandlar en som att man nästan är för bra för att vara sann och väntar bara på att man ska begå något fel, så hela tiden finns den där kampen att vara perfekt, men vi är ju bara människor!

Vem är jag nu att tala om hur Gud dömer, allt jag vet är min erfarenhet och den säger mig att hos Gud har jag ingen ryggsäck av skulder. Mer än så är svårt att säga, jag kan inte ens förklara varför, men för mig innebär min tro på Gud frihet. För utan den tunga ryggsäck med skulder kan jag vara mig själv, där finns inget jag behöver leva upp eller ner till utan bara jag. Jag antar att det beror på att Gud faktiskt ser helheten.


Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.
De tre sista verserna ur "Fattig bonddräng" av Astrid Lindgren

I dessa rader har Astrid Lindgren fångat vad jag också tror. Det finns något i det som skvallra om vårat lika värde, stor som liten. Dessa rader berör mig något oerhört, jag blir gråttmild med andra ord. Sån är kärleken, så stark men ändå så mild. Kärlek är också frihet, men kommer vi ihåg det? Kan vi förstå den kärleken som ett barn känner för sin mor och far eller hunden känner för sin husse/matte? Så full av tillit att den inte begränsar utan befriar och ger oss möjligheten till att bli bättre människor i omsorg av varandra och utan fruktan.

Allt gott,
Ellinor

Från och till så kan det upplevas att det förväntas underverk utav en, andra gånger gör man heltenkelt männskliga misstag. Jag har gjort ett sånt misstag idag, vilket inte går att rätta till. Jag skulle jobbat och totalt glömt det! Till mitt försvar är jag bara timvikarie och detta boka vi muntligt innan jul, men det smärta mig ändå något otroligt att svika en arbetskollega så. Hade jag befunnit mig hemma så hade jag kunnat lösa det, men nu befinner jag mig nära två timmars resa från jobbet. Har informerat min samordnare om misstaget. Har varit nära tidigare, men tänkt efter och tittat, men nu var rutinen helt ur minne. *Suck* Ångesten jag känner behövdes skrivas ut. Känner att det är något som behövs åtgärdas med bokningssystemet med.
Det är ju inte enbart att man sviker en kollega, vilket är hårt nog, man svarta sitt ryckte som tillförlitlig vikare och riskera att få färre jobb. Jag har då, i med kontakten med samordnaren, ändå försökt göra det mer grånat än svart.
Ja, som det kan gå...

Allt gott,
Ellinor

Det var ingen bra dag idag, det är svårt att få när man har huvudvärk. Jo, jag vet att jag borde ta värktablett, men jag unviker gärna det. Så det har faktiskt inte hänt särskilt mycket idag. Trotts det önskar jag att det hade gjort det, har nämligen fått mig en del tankeställare. Dessa är dock inget jag vill skriva om här eftersom det involvera andra än bara mig, ja om man bortser från att jag fundera på hur jag skulle göra med vardagsrums gardiner.
Idag började kompletteringsmöjlighet på min hemtenta vilken jag bör ta tag i, dessutom har jag en annan tenta att se över med. På detta så börjar jag en ny kurs och ska dessutom försöka bli färdig med min kandidatuppsatts nu under våren. Jo, det är mycket, men jag måste ge det ett tappert försök. Även när jag har dessa dagar med huvudvärk och en känsla av hopplöshet.

Allt gott,
Ellinor

En av de saker som jag hoppas kunna införskaffa i år är en ny kamera. Det är ett otroligt vackert land vi bor i och jag vill kunna fotografera detta, fånga Sveriges skönhet på bild. För mig som skåning är norra Sveriges djur mest fascinerande, tänk att få se en ren eller en fjällräv eller kanske rent av en fjälluggla. Dessa är djur som är helt osannolikt att jag skulle springa på när jag är ute i naturen där jag bor. Här kan jag förvisso se hjortar, vildsvin och hökar, men kanske är det utmaningen att en dag ta sig upp till fjällen som lockar, kanske är det det faktum att det kan skilja sig så från norr till söder i Sverige.
En dag ska jag fjällvandra i den svenska fjällen, en dag ska jag stå där uppe på Sveriges nordligaste punkt jag som ståt vid Sveriges sydligaste. Tänker att det inte räcker att endast räcker med att åka Sverige runt på två veckor, det måste få ta tid om man verkligen vill uppleva!

Allt gott,
Ellinor

Det är lustigt hur två morgnar kan vara så olika, hur två morgnar kan bli så olika dagar. När jag vakande i går låg det snö på marken och under dagen kom solen fram, men idag är alltid grått och mörkt. Jag vill tända mina lampor fast jag vet att de inte kommer att hjälpa.
Jag antar att det är därför man kallar en grå dag en deprimerande dag, för trotts allts å går det att se ljuset i mörkret, men hur är det när man hamlar i mellanlägget? Det gäller att inte låta sig ryckas med av vädret, så kanske ska jag tända lamporna, sätta på min favorit musik och göra det jag behöver och måste göra.
Fast det finns alltid lite vemod med att städa bort julen som jag har börjat med denna veckan. Det är ju bara väntan på våren som gäller nu, men jag tror på en tidig vår. Så jag får väl ge mig ut att köpa mig en bukett tulpaner i slutet av månaden för att påminna mig själv att det faktiskt går mot ljusare tider.

Allt gott,
Ellinor

Alla har vi små problem, eller rättare sagt problem som kan upplevas mer eller mindre obetydliga för andra men är väsentliga för just dig. Dessa problem är inte alltid något vi visar ut eller ens kan visas utåt, ibland syns det men ändå inte. Det är lätt att titta på mig och tänka att jag har problem med vikten, men ingen frågar sig varför jag har problem med vikten utan tar för givet att jag typer bara stoppar i mig pizza, hambugare, godis och läsk. Det är tyvärr långt ifrån sanningen, men det är så människor dömmer mig och det vet jag. Någon av dessa månniskor kanske avstår att dömma för att de ser, kanske är det en gynokolog eller en barnmorska, mitt problem är nämligen hormonellt. Och vad ser det det då på? Jo på hur jag är formad, att det mesta av min övervikt ligger på höfter och lår är talande med min hormonella problem.
Så var innebär detta hormonella problem?
Det är så många små saker, en av dem är något kvinnor tittar avundsjukt på mig för, jag har nästan aldrig mensturation. Jag känner många som skulle hurra för detta utfall, men för mig får det bara att mig att känna mig mindre kvinnlig och jag gör allt för att kompensera detta, ofta rätt omedvetet. Det kan verkar bisarrt att en röd vecka kan göra sån skillnad på hur man känner sig, men det gör det. Detta ledder mig till nästa problem som detta hormonella tillstånd sätter mig i. Jag är infretil. Ja, det kanske ni kunnat räknat ut med utebliven menstruation. Jag är alltså inte steril, mycket viktig skillnad, för rent teoretiskt så kan jag få egna barn vilket jag inte kunnat om jag vore steril.
Nu kanske ni undrar om jag kan få hjälp att skaffa barn?
Jo, det kan alla som har försökt i ett år, skillnaden för mig är att jag kan söka hjälp redan när jag överväger att skaffa barn och få hjälp. Till detta ställs då villkor, där är bland annat en viktgräns. Låter det hemskt? Det tycker jag inte, för även om man inte har mitt problem så ger övervikt en ökad risk för missfall generellt och kan orsaka andra komplikationer. Mitt problem sätter mig i en direkt ökad risk för missfall även om jag inte haft övervikt så viktgränsen är logisk, dessutom är eventuella hormoner som jag skulle behöva stoppa i mig säker bidragande till att öka vikten genom att öka aptiten.
Just det, detta hormonella problem ger en ökad aptit och det är lätt för andra att säga som inte är i min sits att äta mindre, och jag har försökt och det har resulterat i ett ohälsosamt jojo-bantande som har varit högst ofrivilligt. Dock är det inget som är lätt att få hjälp med och jag slutade banta för några år sedan och har bibehållit en stabil vikt, för mycket men inget upp och ner.
En vikt nergång skulle ge mig möjligheten att bli gravid på naturlig väg när jag väl vill bli det, men hur möjligt är det för mig att gå ner i vikt på egen hand? Det är något jag får ta ställning till när det är aktuellt.

Detta är alltså ett problem jag går med varje dag, det syns inte utanpå men känns mentalt och jag själv upplever det fysiskt. Jag tror och vet att det finns fler människor som har dessa dolda problem och jag anser att det är viktigt att prata om dem och därför har jag också valt att prata om mitt dolda problem som ett sätt att stödja och vissa att man inte är ensam med det. Ni som följer mig vet ju att jag har flera osynliga problem, bland annat min dyslexi som jag varit öppen med. Ofta är dessa problem ganska unika och symtom (om man kan kalla det de) framträder olika.

Så döm ingen människa, det finns mer bakom masken än vad som kan ses med blotta ögat.

Allt gott,
Ellinor

I allt jag gör finns det en form av bekräftelse på att jag går rätt väg. Det är ofta förvånade eftersom det är i saker som jag aldra minst trodde att jag skulle finna denna formen av bekräftelse. När jag tänker på är det i allt jag behöver inför framtiden som bekräftelsen finns i. Det senaste har detta funnits i kampandan, det vill säga behovet att förbättra och göra tydligt. Allt det dolda som kanske egentligen borde finnas med i mitt CV, men eftersom det inte är så många som kan agera referens inom dessa område så kan jag inte ta med det. Det kan jag tycka är synd, för det handlar ofta om sånt jag faktisk gillar att göra.
Men som sagt, det finns en bekräftelse i det och en dag så kommer jag att få nytta av det.

Allt gott,
Ellinor

Där är några bloggar som jag kollar in dagligen, någrar jag bara kollar in hos ibland. Extra roligt är det att läsa bloggar av människor man känner och just för tillfället så är en av dessa väldigt kryptisk. Detta tycker jag är extra roligt, så för att för tydliga så vet jag inte vad det är för hemligheter hon har, om det ens är hemligheter jag vill veta, men det ger ju rum för spekulationern. Vad är det egentligen hon skriver, vad står det mellan raderna och vad vill bilderna säga? Japp det är sånt jag tänker på när det blir lite hemlighetsfullt i en blogg jag läser ofta. Av erfarenhet vet jag nämligen att om man har goda nyheter vill man skricka ut det till världen och det är väldigt svårt att fokusera på andra saker. Detta leder då till att man skriver kortare inlägg, lägger upp bilder eller rent av inte alls bloggar för att man är rädd att försäga sig, detta till trotts att man kanske redan gjort det genom att inte skriva eller vara kortfattad.
Tyvärr har jag inga råd på hur man unviker en sån fälla, det går liksom inte att ungå, dessutom ska tilläggas att det inte är alla som är så uppmärksamma på nämda tecken, särskilt om man inte känner personen bakom texten.

Jag märker att jag är ??yrkesskadad?? (skolskadad), tolkningen av texten har blivit en del av min vardag på ett sätt så att jag inte märker det. Vanan att tolka texten, se till personen bakom, till motagaren och till vad där faktiskt står är nära på inristat peramanent i mig. Ja, jag antar att det visar på att jag i alla fall har lärt mig något under mina tre år på universitet.

Även jag är kryptisk, en hel del av det jag skriver kan bara förstås av dem som känner mig, eller som verkligen följer min blogg och läser mina inlägg och allt runt om dem. Det är mycket lite av det jag skriver som kan förstås enkelt, det är så jag vill ha det. Jag har ingen önskan att helt blotta mig på nätet och vid dem tillfällen då det finns risk för det så blir det mindre inlägg. Kanske lockar det färre till att faktiskt läsa detta, men jag skriver endast för min egen skuld och inte för andras. Om mina inlägg skulle ge någon något så är det endast en bonus, en underbar sån, men ändå bara en bonus. Så jag fortsätter var kryptisk. =)

Allt gott,
Ellinor