Ibland så känns det som om det blir ett väldigt fokus på en del saker, rent personligt alltså. Det kan handla om sånt man vill ha eller sånt man inte vill ha. Själv bllir jag nojig varje gång jag känner mig onormalt törstig, för jag vill ju inte ha diabetes. Jag måste då påminna mig om att det kan finnas andra orsaker, till exempel att jag faktiskt behöver dricka.
Jag tror att samma problem uppstår hos par som försöker bli gravida men lyckas inte riktigt. Att en sak som har hänt ett par gånger gärna tros vara det som hänt igen, eller inte hänt. Det är ju lite fundamentalt, det där med att skaffa barn, jag med mitt problem känner mig ibland som en halv människa och jag tror att de som befinner sig i den processen kan känna på liknade sätt, det sker ju trotts allt oönskade graviliteter hella tiden!
Så tycker ni att ett problem uppreppar sig, tro inte att det nödvändigtvis är det som hänt igen. Kroppen är kanske helt enkelt i obalans och det brukar inte bli bättre över att bli uppjagad. I min närmaste familj så har det varit med en axelryckning man bestämt sig för att skaffa barn, det innebär i stort att man helt enkelt slutat sydda sig. Där efter har det fått ske när det skett. Min ena syster var helt övertygad om att det skulle ta evigheter innan hon blev gravid, det tog knappt en månad efter hon slutat med p-piller. Jag kan inte minnas att någon av dem har blivit oroliga någon gång, inte ens min andra syster när hon fick missfall när det försökte skaffa ett till, hon har sina två nu.
En arbetskamrat gick igenom hella hjälpprocessen med provrörsbefrukning och var helt övertygad om att det inte skulle funka på första försöket, det gör det ju sällan, men denna gången gjorde det de. När hon skulle gå igenom sitt andra gravilitet så krävdes mer och när det bara hade ett försök kvar så ville hon inte längre, men hennes man tyckte att det lika gärna kunde försöka och hon lyckades.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att ta det med ett klackspark, det allt behöver inte ske nu. Slappna av, ta det lungt och fokusera på något helt annat och när du minst annar det går din dröm i uppfyllelse, låt det få ta sin tid.
Och när det kommer till min räddsla för diabetes så ligger det i att det finns hos båda mina föräldrar och jag vet att jag borde vid ta förebyggande åtgärder, vilket jag ska.
Livet är en bergochdalbana, det är bara att åka med och njuta av färden.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...