I am this day

Alla inlägg den 10 januari 2015

Av Ellinor - 10 januari 2015 22:50

Det är väl lustigt att något av det som skrämmer mig mest är att bli dömd, inte av Gud utan mina medmänniskor. Skillnaden mellan dessa är så markant, en människa dömer utifrån en enda handling och låter det färga allt den dömda gör även om det är i en helt annan klass. Det gäller både det bra och det dåliga, de skapar helt enkelt en tung väska åt en med alla handlingar och det är slitsamt att bära. Jag förstår poängen med första intrycket och vikten av den, det gäller att ha en balans. Vissa människor behandlar en som att man nästan är för bra för att vara sann och väntar bara på att man ska begå något fel, så hela tiden finns den där kampen att vara perfekt, men vi är ju bara människor!

Vem är jag nu att tala om hur Gud dömer, allt jag vet är min erfarenhet och den säger mig att hos Gud har jag ingen ryggsäck av skulder. Mer än så är svårt att säga, jag kan inte ens förklara varför, men för mig innebär min tro på Gud frihet. För utan den tunga ryggsäck med skulder kan jag vara mig själv, där finns inget jag behöver leva upp eller ner till utan bara jag. Jag antar att det beror på att Gud faktiskt ser helheten.


Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.

De tre sista verserna ur "Fattig bonddräng" av Astrid Lindgren

I dessa rader har Astrid Lindgren fångat vad jag också tror. Det finns något i det som skvallra om vårat lika värde, stor som liten. Dessa rader berör mig något oerhört, jag blir gråttmild med andra ord. Sån är kärleken, så stark men ändå så mild. Kärlek är också frihet, men kommer vi ihåg det? Kan vi förstå den kärleken som ett barn känner för sin mor och far eller hunden känner för sin husse/matte? Så full av tillit att den inte begränsar utan befriar och ger oss möjligheten till att bli bättre människor i omsorg av varandra och utan fruktan.

Allt gott,
Ellinor

Av Ellinor - 10 januari 2015 17:35

Från och till så kan det upplevas att det förväntas underverk utav en, andra gånger gör man heltenkelt männskliga misstag. Jag har gjort ett sånt misstag idag, vilket inte går att rätta till. Jag skulle jobbat och totalt glömt det! Till mitt försvar är jag bara timvikarie och detta boka vi muntligt innan jul, men det smärta mig ändå något otroligt att svika en arbetskollega så. Hade jag befunnit mig hemma så hade jag kunnat lösa det, men nu befinner jag mig nära två timmars resa från jobbet. Har informerat min samordnare om misstaget. Har varit nära tidigare, men tänkt efter och tittat, men nu var rutinen helt ur minne. *Suck* Ångesten jag känner behövdes skrivas ut. Känner att det är något som behövs åtgärdas med bokningssystemet med.
Det är ju inte enbart att man sviker en kollega, vilket är hårt nog, man svarta sitt ryckte som tillförlitlig vikare och riskera att få färre jobb. Jag har då, i med kontakten med samordnaren, ändå försökt göra det mer grånat än svart.
Ja, som det kan gå...

Allt gott,
Ellinor

Presentation


Hej!
Teologi student i Lund med siktet inställt på examen.
Tar en dag i taget!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5 6 7 8 9 10 11
12 13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards