Jag var och handlade idag, när jag stod där utan något direkt sug eller hunger och skulle välja vad jag skulle ha till fredagsmys blan chipspåsar och popcorn så slog det mig att där fanns en möjlighet. Så jag valde bort chipsen, kanske för hela året, kanske för resten av livet, till förmån för popcornen. Tro inte det blev en hälsosammare version av fredagsmys för den saken, det blev lite choklad med och en 1/2 liter Cola Life. Saken är ändå den att varje gång jag väljer att äta onyttigt så väljer jag bort en vanlig måltid, vilket inte gör den nyttigare, men ändå mindre ohälsosam eftersom jag inte stoppar i mig lika mycket extra kalorier. Dessutom så är det ju meningen att man ska njuta av maten och jag tenderar till att äta till påsen är slut om jag inte tänker mig för.
Det är faktiskt samma sak när jag dricker kaffe, om kaffet har svalnat så tycker jag inte det är gott längre men så länge jag har det framför mig så dricker jag, vilket innebär att jag grimasera mycket, vanligtvis så brukar jag gå å hela ut det då.

I alla fall så när jag gick hem från affären så funderar jag på vad jag längtade efter vid denna tiden förra året, då hade jag bott här, där jag bor nu i ungefär två månader. Kom fram till att jag längtade efter våren, för jag viste ju inte hur här såg ut på våren när jag nu flyttat till en ny stad med nya människor. Trotts allt man kan älska med våren så var det ljuset jag var mest nyficken på. Under vinter halvåret så skiner det ingen sol genom mitt köksfönster eller sovrumsfönster och jag hade kommit fram till att de inte låg i norrlägge (det hör inte till vanligheterna att man bygger hus så att det har helt norrlägge) och misstänkte alltså att jag borde ha kvällssol där till sommaren. Jag kan berätta att det hade jag och jag minns att jag njöt något kolossalt av det och önska att jag hade balkong på det hållet med. Ska ha balkong så rekomenderar jag att ha kvällssol eftersom den är särskilt svår att missa. Morgonsolen är också fantastisk, men för den krävs att man är en riktig morgonmänniska, vilket jag inte är.

Nu ser jag framemot att ta min examen vilket kräver hårt arbete, men jag tror nog att det ska gå om jag lägger min envishet på det. Har så många visioner också för framtiden, mestadels små, och en del drömmar, någrar av dem kanske rent av slår in! Det gäller att ta en dag i taget, bara sätta upp mål för dagen man faktiskt lever i. Kanske är det nycklen till framgång, kanske inte, men det är inget man vet förän man försöker.

Allt gott,
Ellinor