Det är så sant som det är sagt och därför har jag alltid anteckningsblock och penna brevid sängen. Ofta så är det ju så att man läser strax innan man släcker lampan, i alla fall är det så för mig. I går råkade vara en handbok i uppsatts skrivande, om vilka metoder man kan använda sig av. Ja, egentligen var det inte så mycket läsande utan mer skummande, men jag fick inspiration och idéer till min uppsats. Att skriva uppsats är, nu i början, som att följa en linje längst ett golv som knappt syns, försöka hålla sig till den linje och inte avvika och hamla på en liknade linje en bit bort. Rent litterärt brukar man kalla det att hålla den röda tråden, vilket, mina vänner, är lättare sagt än gjort, särskilt i början. Jag tror och inbillar mig att det är det som ger en lyckad uppsatts, att man faktiskt lyckas hålla den röda tråden hela vägen. Jag skulle antagligen kunna hitta på ännu flera metaforer och liknelser för hur jag mennar, men i slutendan säger de ju samma sak.
Å nu så undrar ni kanske vad detta ha med att göra med varandra i min kontext och sammanhang? Jo, det ska jag tala om. Jag försöker ju hålla den röda tråden och när jag som bäst låg där och skummade igenom boken efter saknyttig information så kom jag förbi ett pass som fick mig att tänka på min uppsats och hur jag ska hålla tråden, vilken färg vi än ger den, och antekningboken kom upp i ett nafs och fram kom en penna. Nej, det var ingen magi inblandad, men ibland känns det som om det vore det. Ja, så jag skrev och fick ihop en halv sida handskrivet, vilket är bra. Synd är bara att jag glömde blocket hemma, annars hade jag kunnat fortsätta här där jag sitter nu, i skolan, men jag trodde att jag skulle ha fullt upp med annat, men annat gick rätt fort att göra idag. Så så är det.
Istället så sitter jag här och skriver om själva händelsen till idéen, som jag så fint fick innan jag skulle till att somna.

Allt gott,
Ellinor