Kanske är det positivt att jag inte reflekterade över att i föra veckan var dagen som tvinga mig till ett beslut som var smärtsamt. Jag vet att jag tänkt att nu är det ett år sedan under veckan och någon dag har jag tänkt att det är något som jag borde komma ihåg, men vad det var gick mig förbi.
Jag har nästan, men bara nästan, glömt den där dagen. Det har hänt så mycket där emellan. Nu när jag tänker på det känns det inte ens tungt och jag hoppas att det är en indikator till att jag tagit rätt beslut. Förvånansvärt nog känns allt bra, allt är som det ska var.

Allt gott,
Ellinor