Om en vecka så är det, hm det är knappt jag vill skriva det, 28 år sedan min storasyster började första klass. Mycket vatten ha runnit under broarna sedan dess, men det var en mycket speciell dag, inte för att hon började skolan, nej det hände något annant den där måndagen, vecka 34, 1986. Det var slut på smecknamnet lillan för hennes del, hon är sedan den dagen inte yngst, hon blev storastorasyster, min storasyster.
Dramatiskt kom jag till världen, men inte särskillt traumatiskt, och allt sedan dess har mitt liv varit ett enda långt drama. Från och till har det till och med varit ett rätt bra drama. Det är mitt liv, inte riktigt en Shakespeare-pjäs, men där är inslag av det ibland.

Så jag fyller alltså alltså år, 28 år. Suck, kanske känns det gammalt för jag jämför mig med mina syskon, men jag vet att det inte är det! För att hålla mig ung kommer jag baka en tårta som serveras dagen till ära för den som behagar att titta in (som jag känner, har ingen vana att bjuda in främligar) med kaffe, te och/eller saft. Jag kommer inte fira att jag blivit ett år äldre, jag kommer fira att jag fått leva i 28 år vilket är fantastiskt! Varje dag är en gåva som man ska glädjas över.

Smile, what's the use of crying.
You'll find that life is still worthwhile-
If you just smile.

Allt gott,
Ellinor