"Men försökt se det ut mitt perspektiv!" Ja, det kan vara en god idé, men svår att genomföra. Det finns många tillfälle i livet som vi behöver ändra perspektiv, ofta på grund av sorg. Det kan handla om att man fått ett "nej" till sitt drömjobb, förlorat något som man länge längtat efter eller att en närstånde gått bort. Hur somhelst frågarn man nästan alltid sig själv vad man kunde gjort annorlunda i den givna situationen - mitt svar; INGET! Ta alltid förgivet att du gjort det yttersta för att livet ska flytta på som vanligt, det är som man säger ingen nytta attt gråta över spild mjölk. Med det sagt menar jag inte att man inte ska sörja sin förlust, nej det jag menar är att man ska slås för sin dröm.

Detta inlägget har legat på lut i flera dagar i mitt huvud men först idag har jag kunnat få ner det i ord. Skuld och sorg är nära sammanslutna vid varandra, någonstans så går vi igenom varje möjlighet över vad vi skulle kunna göra annorlunda för att få skulden att försvinna. Det är antagligen skulden som ligger som den stora bördan, inte sorgen. Ni kanske undra hur man kan känna skuld för att man fått "nej" till sitt drömjobb? Det är enklet, men sågar ner på sig själv och tycker att man är en stor dum idiot, tro mig been there, done that, faktum är att det är vad jag gjort med mig det senaste året! Samtidigt har jag inbillat mig att jag gått vidare, men vem försöker jag egentligen lura? Jo, det är ju så klart mig själv.

Frågan jag borde ställa mig själv är väl egentligen varför har jag gett upp mitt drömjobb? Om det nu ska föreställa et jag drömmer att jobba med så innebär väl det att jag ska kämpa för det? Jag tror det, eller vad tro ni? Istället för att jag göra detta så har jag låtit mig själv tappa motivationen till att kämpa för det, detta efter förnekande ebbat ur. Det var fel av mig att missa de, men et nej sätter en verkligen i gungning när det är präst man vill bli, ja, jag antar att det gäller alla jobb om man är andlig och har ett to på ödet.

Mitt "sorgeår"" börjar närma sig sitt slut och det är dags, sedan länge, att jag tillåter mig se det hela ur ett annat perspektiv, ge händelserna en annan vinkel, ett nytt ljus. Sluta att ifrågasätta mina livsval och börja kämpa för vad jag vill igen! Livet har varit en emotionell bergochdalbana för mig det gångna året.

Tycker ni jag tjatar? De kanske jag gör, jag behöver få höra att jag gör rätt, jag själv räcker inte till, inte i detta läget när det kommer till att motivera mig själv.

Jag kan se ett, flera, syfte med det som hände en dag i slutet av augusti föra året. Det har antagligen gett mig mer är vad ett "ja" skulle gjort och jag har fått utvecklas på ett annat håll och fått ett nytt perspektiv på tillvaron och kanske främst har jag fått en ny inblick på mig själv. Jag tror mig blivit en lite bättre människa, kanske har någon som känner mig märkt skillnad? Kanske har jag blivit en sämre människa, eller kanske bara ärligare? Det har med det där att man får ett känsla för livet längd när man är med om livs omvändande händelser, att inte putsa upp allt utan säga som det är. Känslan av att det inte finns tid att förbereda sig för livet, livet är det som sker medan man planera det.

Ovan skrev jag att detta inlägg har legat på lut, jag har fått små tråda som behövdes knytas samman. Ett stycke i en gammal sång jag hört minst en miljon gånger fick ny mening, en händelse i en väns liv och en film som jag sett en gång tidigare har varit utgångs punkter och mer där till var av något jag skrivit om tidigare, Äntligen, säger jag, nu knyts säcken ihop och jag kan gå vidare på riktigt. Äntligen! För mig har det handlat om att hitta tillbaka till mig själv och sluta göra mig själv björntjänster. Nu känns det som jag börjar leva igen, inte bara överleva. Nu är jag redo att kämpa för mina drömmar igen och denna gången ver jag bättre än att ge upp.

Slutet är alltid början på något nytt, jag har nog sagt det förut men det är bra att ha med i bakhuvudet och låta sig själv utvecklas i det.

Allt gott,
Ellinor

 

Emma

1 juli 2014 09:47

Sörja får man. Vad det än handlar om. Jobb är en stor del i sitt liv och när dröm jobbet försvinner för en så börjar man undra varför? Jag vet hur det känns att förlora sitt dröm jobb det mål man kämpat efter i flera år. Men som du skriver kanske det har dn mening. Jag vet hur det är att förlora nära och kära till döden och nej var mening är där vet jag inte men jag glädjs åt tiden jag hade med dom. Och ja ja vet hur det är att förlora något man längtat efter länge. Tyvärr har kan jag inte se något positivt med detta än då jag är mitt uppe i det hela men jag komma se meningen med detta med en dag. Kram

http://www.urenbrudssynvinkel.spotlife.se

Ellinor

1 juli 2014 10:02

Jag känner med dig och tycker du är otroligt tapper! Faktum är att du är en inspirationskälla för mig! Tussen kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...