Jag samlar minnen, jag har rätt många, både bra och dåliga. Alla minnen är väldigt speciela, unika. De allra flesta påverka hur jag handlar i olika situationer, både medvete och omedvetet. Mina minnen säger mig att människor kan förändras, eller för att använda ett bättre ord, utvecklas. Utveckling är det bättre ordet, en utveckligen som sker på grund av en händelse vilket i sin tur skapar minnen.
Det finns olika typer av minnen och lustigt nog kommer jag inte ihåg alla. Men det man inte kommer ihåg kan inte varit viktigt för en i stunden. Visa minnen är inpräntade med tjat och upprepning, som hur potatis ska tillredas, en del av dessa minnen gör en nostalgisk, för mig handlar det om hur jag manglar min tvätt.
Minnen kan förstärkas, musik är en sån förstärkare, men även smaker. Apelsinsaft har ett sånt minne för mig, det hör ihop med min farfar och farmor. Det är något som hjälper en att minnas.
Minnesteknik är lite av a och o när det kommer till inlärning. Det är svårt eftersom minnet gärna är selektiv och alla har olika former av minnesteknik. Jag personligen minns i bilder, jag har inget fotografiskt minne utan snarare vad jag skulle beskriva som ett målande minne. För mig innebär det att jag lär in på ett skönlitterärt sätt, vilket innebär att vissa ämnen är väldigt svåra att få in eftersom jag inte kan använda mig av mitt vanliga inlärningsmönster. Men det innbär inte att jag inte lär mig något, jag lär mig mycket men kan inte utrycka det på önskat sätt och därför går det också förlorat för omvärlden att se det.

Samlar ni på minnen? Har ni någon teknik för det?

Allt gott,
Ellinor