Så då sitter jag å skriver här, ganska oplanerat och spontant. Glömde nära på igen att skriva. Ack ja, minnet är inte alltid på topp när livet leva, men huvudsaken är att jag i alla fall inte sitter och planerar livet utan försöker leva det.

Allt gott,
Ellinor

Nu kanske ni undrar hur jag tänker, vad har Mose med påsken att göra? Och känner ni till att han är central i den judiska påsk traditionen så kanske ni rent av undrar vad det har med den kristna påsken att gör? Det enkla svaret är att Jesus var jude, han firade påsk utifrån vad Moses historia. Det enkla svaret kanske inte är så lätt att förstå dock.

Mose var den istralitiska pojken i vasen som växte upp i en kunlig miljö, med faraos syster som foster mor och han hade sin biologiska syster vakande över honom på håll. Hans uppväxt gav honom trygghet, för trotts att det var uppenbart att han inte var egypter så var han under faraos systers beskydd. En dag får han se hur de folk ur vilka han härstammar är slavar, hur de förtrycks under farao. De hela är en komplex berättelse, som innehåller allt vad man kan önska av en bra historia.

Det som kan sägas om Moses är att han inte ville vara den som skulle rädda israeliterna, där finns en teori om att det berodde på att ha stammade. Han är i alla fall motvillig till att föra Guds folk ur Egypten, men efter mycket om och men så gör han det.

En av poängerna i hela historien är denna motvilligheten, Gud väljer ut den motvillig man att leda ett folk som tvivlar och bryter de bud som Gud har ålagt dem. Inget lätt jobb med andra ord, men det speglar en vardag som många av oss känner igen sig i. Han var en vanlig människa som försökte göra det rätta, han gjorde han vad kunde. Känns det igen? Jag känner i alla fall igen mig i det, var dag försöker jag göra det som är gott, men allt för ofta så är det inte tillräckligt och jag tycker mig inte varit god nog. Så nog kan man känna igen sig i Moses kamp, både den yttre och den inre. Åter igen handlar om att vi bara är människor.

Vill ni läsa mer om Mose än bara mina reflektioner så är det 2 Moseboken som gäller. Där finns gott om paralleller som kan dras till det nya testamentet som går att reflektera över! Jag inser att jag inte gett er ett fullvärdigt svar till varför jag tycker, och andra med mig, att Mose är en viktig karaktär i påsken utom att han var ledare för israeliterna i uttåget från Egypten och att det är denna berättelse som gör att judar firar pesach (påsk/passover) och där till varför Jesus firade påsk med lärjungarna.

Allt gott,
Ellinor

Låt oss prata om förädaren! Anklagaren (oftad tolkad som djävulen/satan) för all del, men jag vill prata om Judas Iskariot som jag tycker är en mycket spännade person i Nya testamenet. Är det någonstans evanglierans författare misslyckas med att sin berättelse så är det i berättelsen om honom. Det handlar bland annat att vi direkt får veta att han är en förädare innan han ens förrått frälsaren, han är stämplad och dömd redan på förhand för oss som läser om honom. Detta gör, enligt min mening, evangelierna motsägelsefulla och det talar också om att författarna kämpade med sin kristenhet precis som vi gör idag.
För mig är Judas Iskariot mänskligheten personifierad, till stor del så styr räddslor våra liv, precis som det händelserna kring Judas liv.


Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
ur evangeliet enligt Markus 3:13-19

Som ni ser i perikopet (bibelavsnitt) så är han av författaren redan dömd från början och det gör att vi inte får lov att bilda oss en egen uppfattning av honom. Här har vi också en intressant motsättning som uppstår när vi i passionsberättelsen (påsken berättelse) får reda på att Jesus vet vad som skall hända, han vet vem som kommer förneka honom och vem som kommer förråda honom. Fråga är om han inte redan vi valet av "de tolv", sedermera apostlarna, visste vad som skulle ske? Antagligen, och han vet att det är en nödvändighet det som sker, och ändå väljer Jesus Judas Iskariot att följa honom och vara hans lärjunge. Jag tycker det är både nyttigt och intressant att reflektera över detta för att det ger en annan bild av Judas, en bild av honom som människa och inte enbart en förrädare.

Jesus valde honom, Jesus förlät honom innan han begått sin synd genom att välja honom och genom att dela en måltid med honom. Om du på torsdag går på skärtorsdagens mässa och ta nattvarden, föreställ dig då att du är Judas som delar den sista måltiden med Jesus, nattvarden hamlar då i ett helt nytt ljus. Nattvarden upprepa denna tysta förlåtelse och knyter åter banden i relationen till Gud, det är mänskligt att fela och gudomligt att förlåta.

Judas Iskariot var med andra ord precis som du och jag, ibland blir vi rädda och gör saker som vi egentligen inte vill, men vi är bara människor. Gud utför ett ständigt arbete med oss, likt smeden arbetar med silvret så arbetar Gud med oss. Gud är alltid med oss, vi är aldrig ensamma och Guds nåd omfattar oss alla.

Bort med slaggen ur silvret,
så lyckas silversmeden med sitt kärl.
Ordspråksboken 25:4

Har ni några funderingar kring Judas Iskariot så dela med er av dem genom att kommentera mitt inlägg!

Allt gott,
Ellinor

För drygt ett år sedan så sprack bandet i gummit som höll samman ett väldigt betydelsefullt armband. Det har tagit mig drygt ett år att fixa det, men nu kom jag till skott. Från början så var målet att fixa ett liknande band, men när jag nu stod i en affär och hade möjlighet att köpa band så fanns inget av den sorten, där fanns dock guld och silver, vilket jag köpte.
Vanligt viss brukar jag bara välja silver, har en nära anknytning till silver, men denna gången valde jag guld och egentligen bara för att den matchar en av pärlorna på armbandet. Så jag sätter mig och lagar detta speciella armbandet och börjar trä på pärlorna på guldtråden så reflekterar jag över varför armbandet är så speciellt. Armbandet som jag talar om är givetvis frälsarkransen, och pärlan som matchar är Gudspärlan, vilken är den största pärlan och är gyllene.
Där sitter jag och som skrivet trär på dessa pärlor av olika betydelse, den första jag trär på är Gudspärlan. Den är en bra grund, för mig utgår hela armbandet utifrån denna enda pärla trotts att det handlar om en cirkel. Symboliken är stark och slående när jag kommer på att genom att använda guldtråd ökar symboliken och ger mitt armband en större mening. Nu fick Gudspärlan möjlighet att, genom att dela färg med bandet som binder samman armbandet, genomsyra varje pärla i armbandet! Om varje pärla representerar en dela av livet så är det just så jag vill att mitt liv ska vara, att Gud genomsyrar allt! Det är en mäktig känsla, en underbar känsla och en givande känsla.

En anledning till att jag tog tag i att laga min trasiga frälsarkrans är att vi, jag och E, Sakta Maria Kyrka i Helsingborg där dessa pärlor knyter samman kyrkan. Om besökte kommer ni snart kunna läsa om på

kyrkonordarna.wordpress.com . Dessa pärlor gjorde ett stark intryck på mig, vilket gjorde att jag kände att det var dags att laga mitt armband. En orsak till att pärlorna gjorde ett sånt intryck på mig är för att jag är i en böneperiod i mitt liv. Bönen har en större betydelse är någonsin för mig och pärlorna i frälsarkransen är starkt förknippade med bön likt rosenkransen (katolsk/ortodox böneband med ett kors på).

Värdet i den enträgna bönen ligger inte i att Gud ska höra oss - utan att vi ska höra Honom. William McGill

Allt gott,
Ellinor

Några av pärlorna som går att finna när man promenerar runt i Sankta Maria Kyrka i Helsingborg

Här sitter jag en tidig tisdag morgon och funderar kring Guds kärlek, all nåd där finns i den, och undrar om vi älskar varandra på ett liknde sätt. Kan vi överhuvudet taget göra det? När man älskar en person, så gör man det ofta i benäminingen trotts dennes fel och brister, tyvärr väligt sällan med benämningen med dina fel och brister. Min tror att är Gud älskar enligt det senaste, alltså oss med våra fel och brister, men Gud älskar oss för mycket för att lämna oss i det skicket. (Leighton Ford: Gud älskar oss precis som vi är, men Han älskar oss förmycket för att lämna oss i det skicket)
Jag tro att det kan vara så med mänsklig kärlek med, dock blir det fel ibland och övdrivs lätt på ena eller andra hållet.
Detta är en reflektion från en tisdags morgon och jag hoppas det givit er något.

Allt gott,
Ellinor

Jag skulle gärna vilja dela med mig om mina reflektioner kring påsken viktiga bibel-figurer, kanske vända på er värld lite och ge en annan bild av dem en den som är självklar. Det kommer jag också göra, men inte i kväll.
I dag har vi, jag och E, varit i Sankta Maria kyrka i Helsingborg för att förberedda ett inlägg på kyrkonordarna.wordpress.com om denna vackra kyrka. För att ge er lite försmak kan jag berätta att de har ställt upp passionsberättelsen där och den fick mig att fundera på om Jesus verkligen var långhårig. Där är ju inte ovanligt att se en Jesus med långt hår, sen variera hårfärgen från kultur till kultur. Tittar man på andra avbildningar av till exempel apostlarna så brukar Paulus vara korthårig, jag nästan skallig, så varför har då Jesus långt hår? Är det realistiskt att han har det?
Det är inget vi diskuterar om på universitets, om avbildningen av bibliska personer, kanske borde det också vara ett ämne?

Visst känns det en aning oseriöst att fundera på om Jesus hade långt hår eller inte, men även det som upplevs oseriöst måste också få plats. Nyfikenhet föder kunskap, och om jag inte vågar ställa de konstiga frågorna hur ska då våra konfirmanderna göra det och hur ska jag kunna svara dem? Så det är nog en rätt realistisk fråga att ställa sig om Jesus hade långt hår och varför.

Allt gott,
Ellinor

ps. Bifogar en aptitretare till bloggen som är relevant till min frågeställning. ds.

Tåget börjar rulla och från högtalarna hörs det där plinget som berättar för passagerarna att det är någon som ska tala om något för dem, vanligtvis tågvärden. Denna regniga förmiddag var det dock inte det, utan det var damen som har hand om kaffevagnen. Kaffevagnen är inte på tåget alltid, vanligtvis bara en stund på förmiddagen.
Rösten som kommer ut ur högtalarna låter väldigt mycket som Annika Anderson med dialekt och allt och roligt blir det också eftersom hon berättar att hon kommer vara kvar på tåget i cirka 15 minuter till innan hon kliver av i Hässleholm(!!!), vilket är den station tåget precis börjat avgått från. Hon lägger inte märke till sin felsägning utan fortsätter och berätta vad man kan köpa på kaffevagnen och hur man kan betala dessa inköp. Innan hon avslutar utropet så tar hon åter upp att hon endast är kvar på tåget i cirka 15 minuter, men denna gången tänker hon efter innan, då hon och kaffevagnen kliver av i Eslöv!
Ute på tåget strömmade små fnitter och skratt och denna kaffe-dam har med all säkerhet förgyllt förmiddagen för en del av passagerarna på tåget!

Så det blev en rolig historia från tåget i morses, ska försöka komma med ett längre inlägg sennare idag så kompenserar jag för att jag missade uppdateringen i går!

Allt gott,
Ellinor

Då var det lördag igen och på kvällen är jag som vanlig hemma. Jag vet faktiskt inte om det är särkilt vanligt bland 28-åriga kvinnor som är singlar utan barn att vara hemma en lördag kväll, men jag är det i alla fall. Så vad gör en kvinna som jag en lördag kväll? Antagligen så är jag minst lika nördig som killarna i The Big Bang Theory eftersom jag i kväll "råkar" leka med skrivprogramet jag har på min surfplatta. Har skrivit ett potentiellt nyhetsbrev till den andra bloggen ( kyrkonordana.wordpress.com ) med lite klipp och klistra, men också lite skrivande. Jag tycker sånt är jätte roligt och jag är väldigt lättlärd när det kommer till sånt, eller kanske egentligen envis eftersom jag tycker det är så roligt. En del människor jag känner tycker jag är jättekonstig som tycker det, men å andra sidan bry jag mig inte vad dom tycker i detta fallet eftersom underhållningsfaktorn är så hög för mig.
Det handlar inte så mycket att jag tycker om att skriva, även om det är en del av det, utan mer om att jag tycker om att struktuera upp saker, klippa och klistra. Jag skulle rent av kunna använda det som ett antecknings sytem på lektionerna! Nu fick jag faktiskt en idé till en serminariumuppgift som jag har där vi ska hålla föredrag, fast jag ska fundera lite mer på den innan jag går in på detaljer.
Bara för att ni inte ska tro att det är sånt som jag håller på med varje lördag så kan jag berätta att andra intressen att egna lördagkvällen till är film, böcker och middagar i goda vänners lag (även om det sistnämnda sker allt för sällan). Nån gång då och då händer det att jag går ut och dansar, då till något bra dansband.

Allt gott,
Ellinor