Det blev mörkt, mörk som natten fast än det var dag. Där hade förekommit hån och elakheter, ändå ber den utsatta till Gud om att han ska förlåta dem för att de inte vet vad de gör. Han visar godhet till sitt sista andetag, en godhet som bygger på den kärlek han känner för människan.
Runt om i hela världen har denna dagen uppmärksamas i ungefär två tussende år, dagen stå ändå inte för slutet, utan för bröjan. Det är inte livet som upphör utan döden som besegras. I det avklädda kyrkorummet i Svenska kyrkor så har endast fem röda rosor dekorerat altaret, enkelt och vakert.
I dag är segern över döden bitterljuv, det kan inte säga något annat. Världen över så ske ständigt onödiga offer, människors var död påverkar och förändrar, men det är bitterljuvt. Inte ska det behövas död för att livet ska segra?

/Ellinor