Ja, idag har mina chili-plantor fått lite kärlek och omvårdnad. Jag har planterat om dem så de får mer utrymme att växa. En omplantering behöver nog vi alla ibland, bara just för att få utrymme att växa, det var en gång en vis kvinna som jag jobbade med som sa att när hon kände att hon inte hade mer och lära i det yrke hon var verksam i så skulle hon skola om sig. Det ligger en omplantering i de orden, det är svårt att växa som människa om man inte känner att man kan lära mera.
Mina planter har jag också börjat adoptera bort, har nämligen bortåt trettio plantor, fem av dem ska drivas upp lite till sen får de komma till sina nya hem och förhoppningsvis ge rikliga skördar så som sig bör, för trotts allt är det ju vad plantan vill.
Alla plantorna kommer från en enda chili-frukt, som jag för skojs skuld plantera fröna från, inte trodde jag väl att de skulle bli så många plantor, men jag förstår utan tvekan trädgårdsmästarnas passion för växtriket. Just nu är plantorna mina "bebisar" och får så mycket kärlek som jag kan avvara utan att kväva dem.
Längtan efter ett eget hus med trädgård är alltid som starkas på våren, tänka att kunna odla mer än chili-plantor i köksfönstret! Nu har jag i alla fall en balkong, även om jag saknar möbler där ute och inte har en enda blomsterlåda där än (vilket förhoppningsvis kommer inom snar framtid) så kommer den bli väl använd allt eftersom jag kan införskaffa det jag behöver till balkongen.

Allt gott,
Ellinor