Går det att plugga och samtidigt följa OS? Nja, helt ärligt så är det ganska svårt. Oturligt nog så är jag något av ett OS-fan (ja just OS) så det står igång här hemma och där emellan försöker jag plugga, men det går sådär. Det blir inte så mycket läsning utan mer skrivning, men det går. Det är ju ändå mycket som ska skrivas.

Allt gott,
Ellinor

För att veta säkert att jag besvarat en fråga fullständigt så brukar jag ha ett block och en penna och så läser jag frågan högt. Vad är det jag faktiskt ska svara på? Den frågan ställer jag mig och för anteckningar och bryter på så viss ner frågan i mindre bitar så jag kan ge ett så bra svar som möjligt. Det är också skönt att slarv svara på frågor på vanligt papper, det ger en en blid över hur man ser det själv. Lite som om där finns hemligheter som kan komma ut genom anteckningar med en vanlig penna.

Allt gott,
Ellinor

Under sina stunder tar rädslan över, tänk om jag inte klara det jag åtagit mig! Det är plågsamt, men jag vet att jag måste kämpa även då modet lämnar mig. Inget är omöjligt, det vet jag men har så svårt att tro det ibland. Jag vet att jag är stark nog och stödet runt mig är stort, ibland kan jag tycka det blir lite för mycket, men inte ska jag klaga. De tjatar på mig av ren kärlek, det är jobbigt, men jag vet att de har rätt. Det är därför jag fortsätter kämpa, min familj vet att jag är värd att klara det och jag vet det själv.
Ibland så måste man bara får gnälla och känna självömkan. Som det sägs Det som inte dödar gör en starkare!

Allt gott,
Ellinor

Du vet inte om något är omöjligt innan du har prövat! Det innebär inte att man ska pröva att flaxa med armarna ut från en klippa utan springande från marken, kan man inte flyga då så får man ta sig en funderare om varför och rent av hittar man en lösning. Där finns flera lösningar på det idag, luftballong, flygplan och helikopter är bara några exempel på detta.
Människor har genom alla tider satt sig ner och funderar när det inte kunnat göra en sak på ena sättet om det finns något annat sätt och på så viss sitter jag här och skriver idag. Otroligt va? Vilken kapacitet och för att inte tala om vilket tålamod det krävs. Jag är djupt imponerad och bara tanken på att alla började som elever någonstans, någon gång, gör att det som jag upplevt omöjligt för mig plötsligt är möjligt!
Idag är jag ovanligt optimistisk, känner mig som en krigare i ett krig jag kan vinna, jag är min egen hjälte och det kan ingen ta ifrån mig. Visst är det skrämmande i bland, men det är bara att fortsätta klättra och visst kommer man ramla ibland men det är bara att resa sig upp och fortsätta. Mirakel kan ske, de sker inte alltid i det mest uppenbara former, ibland märks de knappt, men de sker! Allt du måste göra är tro!

Allt gott,
Ellinor

Trotts att det handlar om böcker som jag läst ur och gått igenom bar för nån månad sedan så känner mig helt handfallen. Hittar ställen jag strukit under men kan inte komma ihåg att jag läst det, allt jag vet är att jag tittat i böckerna förr. Stressblackout eller kanske ska man kalla det tentablackout, vilket inte är helt ovanligt när man studerar väldigt intensivt. Jag personligen tycker att det säger en del om hur intensiv kursen varit när jag upplever migsjälv som jag pluggat till en salstenta för att komma ihåg det för stunden och inte för all framtid vilket gör det j@vligt jobbigt just nu när jag skriver hemtenta på samma litteratur.
Jag suckar tungt över detta flera gånger per dag. Det är bara att kämpa vidare och hoppas på det bästa, för trotts allt så har man inget annat att frukta än fruktan själv. Hur svårt ska det vara? Jag har ju klarat mig så här långt så det är väl självklart att jag klara den där sista biten med, eller?
"Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund. Hela mitt väsen gör uppror och vill säga Nej!" Jag skulle inte vilja påstå att det hela är lika svindlande som att hamla i tvivel till Gud, men när nog. Att tvivla på sig själv är för mig lite som att tvivla på Gud efter som vi alla är en skapelse av Gud och människan är det till Guds avbild.
När jag tänker på allt detta så ger det mig styrka, det faktum att jag alltid har Gud vid min sida ger mig styrka och mod att ta mig igenom allt detta.

Allt gott,
Ellinor

PS. Har gjort några mössor de senaste tiden, här är den senaste kreationen! DS.

Märker att jag skriver mer när jag inte på topp. Helt enkelt när det är något som plågar mig. Nu är det den där tentan, jag börjar avsky allt som har med hemtentor att göra. Längtar något kolossalt efter en salstenta! Jag vet att det låter tokigt, men när man skriver en salstenta så är det inte så mycket letande i specifika böcker eller fotnoter som ska till!

Allt gott,
Ellinor

Skulle inte säga att jag kommit särskilt långt. Men visst har det blivit några rader, men långt i från tillräkligt. Jag skulle väldigt gärna kommit mycket längre, men idag har det helt enkelt gått. Det har blivit destu mer sökande efter fotnoter som det inte blivit några alls idag. Kampen får lov att fortsätta i morgon...
Varje gång jag sätter mig med dessa stora arbete så tänker jag alltid att jag nog aldrig pluggar så mycket, vilket inte är sant, jag gör ju det varje gång jag skriver ett av dessa arbeten. Som jag sagt tidigare så är arbetet med skrivandet en riktig process som behöver ta tid, men hade jag inte haft en deadline så hade jag aldrig blivit färdig! Så det är tur att jag har en deadline!

Allt gott,
Ellinor

Det går inte riktigt att komma igång. Jag kämpar tappert, men det vill sig inte riktigt. Därför har jag valt att söka efter specifika ämnen så jag kan få ledtrådar i att leta efter i litteraturen jag skriver utifrån om. Inte heller det är riktigt lätt. Det är tungd uppgift, men jag måste klara av det. Måste få ihop tre gånger mer än vad jag har skrivit hittills och det är inte alltid lätt, frågorna läser jag om och om igen och försöker få klarhet över vad det är jag faktiskt ska skriva. Som ni förstår går det inte alls bra just nu efter som jag sitter här och skriver. Det är dock hjälpsamt att skriva, bara man skriver så kan det hjälpa mig att komma igång. Då talar man om att man skriver av sig. Det är faktiskt så att skriva är jätte roligt när det flyter, det går så snabbt på tangentbordet då och jag tycker att texten bildar en vacker målning på skärmen och skapar sida efter sida.
Det är något alldeles fascinerade över det, som färger läggs på en målning eller när ett pussel börja fyllas. Att hamla i någon form av trans hade varit idealet för att kunna skriva så långt som möjligt, men det är i stort sätt omöjligt för mig. Min kompis kan det och det är jag lite avundsjuk på. Hos mig knackar alltid världen på och gör mig nyfiken på den, den lockar och kallar och jag kan inte hamla i en sådan fokus trans, där finns helt enkelt annat som kallar på mig medan jag gör allt för att kunna koncentrera mig för att skriva.
Två steg fram och ett tillbaka, skrivande är en process vilken måste få lov att ta sig tid. Inte trodde jag väl att jag skulle lära mig så mycket om skrivandes process när jag började läsa teologi, men så har det blivit. Bara ta det faktum att jag (och mina skolkamrater) skev själv mer än 100 sidor under höstterminen (var vill säga, vilket innebär att vi tillsammans skrev mer än en hel kursbok tillsammans, hemska tanke(!)). Det säger ju en hel del om ens kapacitet som författare (skivare är inte det bästa ordet,inte heller författare, men det är bättre) och då har jag ju inte räknat med allt jag skrivit här!
Nä jag få väl försöka igen på den där tentan som plågar och skrämmer mig så....

Allt gott,
Ellinor