Det är söndag, vilket det nog inte är många som missat. Som jag brukar på söndagar så reflekterar jag över texterna som hör gudstjänsten till och predikan jag hört kring dem.
Kanske har Shakespeare en poäng när han i en av sina pjäser skriver att kärleken är blind, kanske är detta rent av en nödvändighet för vår fortlevanad. Vi kanske bör se denna blindhet som en gåva. När vi möter dagens evangelie text (joh 6:60-69) så inleds den med att vi möts av männinskor, lärjungar som tycker det Jesus sagt är avskyvärt och tycker att han pratar strunt helt enkelt. Dessa personer har inte hela bilden och inte kommer de få den heller, dessutom har de inte motagit kärlekens blida gåva till denna man vars död faktsikt är en frälsning för mänskligheten. Jesus förklara aldrig sin ord, han försöker inte springa efter de som inte var villiga att verkligen lyssna redan från början, det ligger en poäng i det. Vi vet alla att det inte går att övertala den som inte vill bli övertalad, jag har gott om erfarenhet kring detta i alla fall och fått lära mig av det. Kvar står alltså dem som i sanning tror, evangelisten Johannes är noga med att påpecka att Jesus från början viste vilka dessa skulle bli, kvar står de tolv lärljungarna vilket inkuldera förädaren, men det är en annan historia. Till dessa kan vi säkert räkna med att där även fanns kvinnor, vilka författaren ansett oviktiga, men som jag tycker är värt att nämna.
Kärlekens blinda gåva var dem given, de som stod kvar, eller var det kanske så att de såg bort om ordet obehag och faktiskt förstod vad det var Jesus mena? Det kan varit en kombination av båda, vad som dock är uppenbart för mig är att de öppnade sina hjärtan och vågade tro på det som inte går att se, kärleken. Den till medmänniskan, men också den till Gud. Genom denna kärlek så såg dem Jesus för vad han verkligen var, det levande ordet.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...