Under sina stunder tar rädslan över, tänk om jag inte klara det jag åtagit mig! Det är plågsamt, men jag vet att jag måste kämpa även då modet lämnar mig. Inget är omöjligt, det vet jag men har så svårt att tro det ibland. Jag vet att jag är stark nog och stödet runt mig är stort, ibland kan jag tycka det blir lite för mycket, men inte ska jag klaga. De tjatar på mig av ren kärlek, det är jobbigt, men jag vet att de har rätt. Det är därför jag fortsätter kämpa, min familj vet att jag är värd att klara det och jag vet det själv.
Ibland så måste man bara får gnälla och känna självömkan. Som det sägs Det som inte dödar gör en starkare!

Allt gott,
Ellinor