Trotts att det handlar om böcker som jag läst ur och gått igenom bar för nån månad sedan så känner mig helt handfallen. Hittar ställen jag strukit under men kan inte komma ihåg att jag läst det, allt jag vet är att jag tittat i böckerna förr. Stressblackout eller kanske ska man kalla det tentablackout, vilket inte är helt ovanligt när man studerar väldigt intensivt. Jag personligen tycker att det säger en del om hur intensiv kursen varit när jag upplever migsjälv som jag pluggat till en salstenta för att komma ihåg det för stunden och inte för all framtid vilket gör det j@vligt jobbigt just nu när jag skriver hemtenta på samma litteratur.
Jag suckar tungt över detta flera gånger per dag. Det är bara att kämpa vidare och hoppas på det bästa, för trotts allt så har man inget annat att frukta än fruktan själv. Hur svårt ska det vara? Jag har ju klarat mig så här långt så det är väl självklart att jag klara den där sista biten med, eller?
"Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund. Hela mitt väsen gör uppror och vill säga Nej!" Jag skulle inte vilja påstå att det hela är lika svindlande som att hamla i tvivel till Gud, men när nog. Att tvivla på sig själv är för mig lite som att tvivla på Gud efter som vi alla är en skapelse av Gud och människan är det till Guds avbild.
När jag tänker på allt detta så ger det mig styrka, det faktum att jag alltid har Gud vid min sida ger mig styrka och mod att ta mig igenom allt detta.

Allt gott,
Ellinor

PS. Har gjort några mössor de senaste tiden, här är den senaste kreationen! DS.