I år var jag på min allra första julotta, för mig var det speciellt eftersom det fortfarande är mörkt när man kommer till kyrkan så det känns som det är kväll. Midnattsmässa skedde i en helt ny kyrka, för mig alltså, och det är en rätt stor kyrka som nästan var full! Det värmer mitt armar hjärta varje gång en kyrka i Sverige är full vid en mässa, med tanke på att det finns kristna världen över som inte kan samlas till mässa och gudstjänst som vi gör utan är förföljda. Det har varit en central poäng i min jul, att det finns kristna i världen som är förföljda och lever i omständigheter som närmast påminner om de som fanns de första tvåhundra åren i kristendomens begynnelse. Kristna som får mötas i hemlighet i källarlokaler och liknade för att dela sin tro. Kyrkoherden i församlingen där jag bor berättad om en tolvårig kristen pojke i Kairo som han känner. Egypten är ett av de länder där kristna är förföljda. Han hade frågat denna pojke om han inte önska att han vara av annan religion ibland, pojken hade tittat förvånat på honom och sagt att man inte kan var det man inte är och det blev han svar på frågan. Det går inte att vara det man inte är, man kan bara vara sig själv. Inga märkvärdiga ord men de etsats sig fast i mig, för jag kan inte förneka vem jag är och vad min uppgift i livet är med det. Andra kan förneka mitt kall, men inte jag, det är själva kärnan i min existens, det mål jag haft i hela mitt liv. Det är inget ovanligt att jag känner detta extra starkt vid jul och kanske är det en poäng med det, men den har jag inte hunnit analyserat eller mediterat över det än.

Det finns mycket annat jag skulle kunna skriva om, för att inte tala om alla kärleksfilmerna med jultema som jag hunnit se under dagarna som passerat. Såg dock en film på tvåa, Luther, som lämnade med många tankar och funderingar för att inte säga förundran.
Just nu sitter jag och tittar på svensk humor när den är som bäst, Sällskapsresan, det kan inte bli mycket bättre än så.

Slutligen vill jag påminna alla om att julen vara i alla fall fram till trettonhelgen, så fortsätt vara snälla och omtänksamma om varandra och gläds att ni har varandra.

God fortsättning,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...