Igår så var jag som vanligt på mässa i kyrkan som alla andra söndagar på året (då jag inte jobbat). Här i Perstorp där jag befinner mig hade vi en mysig mässa och jag, som den jag är, satt å funderade på hur den perfekta gudstjänsten, mässan, är för mig. För er som har missat det så har ett nytt handboksförslag testast i olika svenska kyrkor, en del av den lituriska musiken är jätte bra och fin, medan annat knappt går att sjunga för den vanliga kyrkobesökaren. Nu råkar det vara så att vi sjunger det osjungbara på gudtjänsterna här och jag tycker inte om det. Ibland känns det också som att önksan att vara högkyrklig krokar med att önskan att vara modern, det går att vara både och, men man måste var noga med hur man är det. Jag är till exempel inte alls förtjust i att stå i kö när jag ska ta emot nattvarden, jag tycker att det gör att den förlora en del av sitt syfte då. Nattvarden handlar om gemenskap, del med Herren men också med varandra, dom som lever, har levt och kommer att leva. Detta innebär att jag vill stå i en halvcirkel när jag tar emot nattvarden för att det har en stark symbolik för mig. Jag tycker också om att knäböja när jag tar emot den, men det är inget növändigt (med tanke på att det var första gången jag gjorde det i somras), dock är jag förtjust i den traditionella dukningen, inte för att den är symboliskt (vilket den delvis är) utan för att den är vacker. Själv är jag inte uppvuxen med denna typ av dukning så det är ganska nytt för mig men likt väl har det gått raka vägen in i mitt hjärta. Det finns en del saker till som jag tycker gör den mest givande gudstjänsten, men mycket är mer av vanna än tradition. Att kunna sjunga med och dela gemenskap är viktigast av allt, det är i detta vi finner kärleken.

Jag hade den stora lyckan att få komma ut till en kontsert i går i Härslöv kyrka utanför Landskrona där min vän E.P är verksam på många olika sätt, bland annat sjunger hon i kören där! Min söndag kväll hade inte kunnat bli mycket bättre! Kören sjöng helt fantastiskt bra och jag har fortfarande gåshud! Det var utan tveckan värt att lyssna till dem när de sjöng in den sista veckan innan jul! Jag hade möjligheten att sitta där genom repetionen också och som gammal körsångare själv så kan jag säga att det också var en ren skär njutning!

Allt gott,
Ellinor