Jag står fortfarande och samlar ihop bitar, varje dag blir det lättare. Det är dock hider på vägen, ljuset kommer nämre men än ser jag inte klart. Hinderna har ofta inget med bitarna att göra, men de försvårar ihop samlingen. Snart är pusslet lagt igen.
Varje dag snurrar huvudet med tankar på hur jag ska gå vidare, vilken väg som är min. Inte en dag går utan att jag fundrar på det. Vist överlever jag, det är klart jag gör, men vem vill bara överleva? Inte jag i alla fall! Jag vill leva mitt liv fullt ut, jag tog en risk och misslyckades, det säger dock inte att nästa "risk" jag tar kommer går om intet. Där är så många faktorer som spelar in i vad som sker.

Det finns dock saker jag inte vill höra:
1. "Men du är fortfarande ung, du har tid"
Jag är 27! Jag har inte hur mycket tid på mig som helst, jag är ju inte 20 längre, så nej jag har inte tid!
2. "De var kanske inte detta du skulle göra" eller "Det passar ju ändå inte dig"
Det är som att skrika att jag inte kan bestämma vad som är rätt för mig själv! Inte ska jag väl behöva andra människor till att fatta beslut om vad jag vill göra resten av mitt liv?
3. "Det var nog inte rätt tid"
Nähä! Det har jag nog begripit. Vad gör man när man tvivlar på sitt kall? Jag känner inte att man behöver höra det från säkerheten i vart man är på väg finns där igen.

Jag vet att jag är på rätt väg, jag vet inte vart den leder mig, men den är rätt. Inget har någonsin känts så rätt i mitt liv och det är jag så oändligt tacksam för!
Visst längtar jag efter att veta vart min väg leder mig och jag hoppas att jag får veta snart.

Allt gott,
Ellinor

ps. Det är tacksägelse i morgon. ds

 

C

29 oktober 2013 18:08

Ville du bli präst?

http://bokprinsessan.bloggplatsen.se

Ellinor

29 oktober 2013 21:18

Ja, det stämmer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...