Jag älskar när jag får vara modig. Det låter lite dumdristigt kanske, men vad jag menar är när jag gör något jag är lite rädd för och vågar tro på mig själv. Ingen människa har någonsin klagat på mig när jag varit modig.

Senast jag var riktigt modig var när jag var på bröllop i vintras, detta har jag skrivit om tidigare, då jag sjöng.

Det är så att jag har en uns scen skräck. Jag vet varför jag har det, det är det där med negativ kritik.

I sommar kommer jag har möjligheten att få vara modig igen. Det är med en skräckblandad förtjusning jag ser framemot det!

Det är en kittlande känsla att gå emot sin rädsla och våga, lyckas eller misslyckas, det viktigaste är faktiskt att man vågar!

Allt gott,

Ellinor