Hur långt ska vi sträcka vårt ansvar som medmänniska? Det är en av de frågor jag behandlar just nu i mina Etik-studier (ja, det är de som jag läser om).
Frågan är inte helt lätt. Vi har en möjlighet att leka med gränserna mellan liv och död, men det innebär inte att det är lämpligt för oss att göra det. Etiken används i frågor som suregatmödraskap. Vi ställer oss frågor som om det är viktigt för barnet att veta att det inte är dens mamma som fött barnet?

Vad har detta då med religion att göra?
Jo, det är hus så att många vänder sig till sin religion för rådgivning, som exempel har vi abort och previtivmedelsfrågsan inom den Romersk-Katolska kyrkan, där menar man bland annat att vår fortplantning är ert av våran uppdrag från Gud och alltså får vi inte hindra liv även om det kanske inte kan kallas liv i egentlig mening. Det finns undantag i det hela, särskilt när det gäller liv framför liv.

Det som kan vara viktigt att poängtera är att Etiken omfattar teorin och sällan eller aldrig används i praktiken. Den ska helt enkelt fungera rådgivande för vad som är mest lämpligt att göra vid ett utvalt tillfälle.

Allt gott,
Ellinor

Går det att förena tro och förnuft? Är Bibeln förnuftig? Ska vi verkligen tro på allt det står?
Missta er inte nu, jag tvivlar inte, min tro står på stadig grund. Det jag försöker utgöra är hur jag ska kunna möta ett tvivel som det ovan.
Det är inte Jesus själv som skrivit evangelierna, det är återberättelser av andra som är riktade till specifika målgruppen liksom breven. Jag vet inte om författarna hade några framtida ambitioner med sina skrifter, om de nu ens trodde att de skulle överleva i 2000år. Det är viktigt att var och en får göra sin tolkning. Går det att tro på allt som står till 100%? Det är okej att tro att det gör det, men det också okej att tro att det inte gör det!
Min framtid är bland annat att fungera som bollplank i sådana frågor och även att in ge hopp. Frukta inte tvivel utan omfamna den som en möjlighet!

Lycka till,
Ellinor

Jag tror det är för mycket information som åker in i mitt huvud ibland, har lite för mycket att tänka på! Det innebär att jag knappt vet ut och in ibland.
Maj ska bli min "lugna" månad, hoppas på det! Det är ju då jag har min "semester" med några dagars ledigt innan min praktik börjar, men det händer nog en del då med. Jag som alltid tyckt mitt liv är lite tråkigt, det kan jag inte säga längre! Jag har spänning så det räcker och blir över här!
Det finns mycket jag inte gjort som jag skulle vilja göra, kanske kommer det en dag då jag gör det med. Var sak har ju sin tid och nu är det studiernas tid. Med mig finns alltid en god vägvisare och det känns tryckt!

Allt gott,
Ellinor

Oj, vad är det hon säger! Jo ateister är också troende. Det är ju inte så att jag och de som tror på Gud har ensamrätten till att tro. Den stora skillnaden är nog att jag tror Gud finns och anser mig ha goda skäl för detta utifrån min erfarenhet, medan en ateist inte tror Gud finns och anser sig har lika goda skäl till det på grund av brist på erfarenhet kring det. För inse faktum, vetenskapen kommer aldrig att kunna visa att Gud finns eller inte finns.

Nu undrar ni kanske hur jag kom in på detta djupa filosofiska ämne? Det har sin enkla förklaring i att jag, som jag nämnt tidigare, läser om filosofin. Fast lika mycket beror det på humanisternas gamla kampanj "Gud finns nog inte", för sen när fick de uppdraget och missionera om Guds eventuella icke-existens??? Är det inte en aning för religiös för ett gäng ateister att missionera?

Att jag kom att tänka på den kampanjen är för den används som en del i kursen i filosofi.

En tankenöt så här på fredagsnatten.

Allt gott,
Ellinor

Om jag skulle skriva mina anteckningar här i filosofi så skulle inte ni begripa ett ord. Men jag som har tillgång till litteratur och powerpoint får en annan bild av dem. Tur är väl det, annars hade jag aldrig klarat av en tenta någosin!

Mina antekningar består för tillfället mycket av stödord för att jag med litteraturens hjälp ska kunna skriva mer utförliga antekningar på datorn hemma sen. Några frågor här och var är där med.

Det är en väsentlig skillnad på att skriva anteckningar nu och då jag började för över ett år sedan, det ger mer nu.

Allt gott,
Ellinor

Jag börja läsa om filosofin idag, men innan den började så var jag å hämtade den färdigrättad tentan i NT i översättning.
Det första jag gör är att kolla hur många poäng jag fått sen så tittar lite längre ner på pappret för att se om det är tillräckligt, medans jag gör det så blickar jag åt sidan på papper. Jag kollar poängen igen och sen sidan, jo där står VG! Oj, har jag fått VG? Jag blir tvungen att sätta mig ner och räkna min poäng, jo det stämde med VG-gränsen. Försäkerhets skull så räknar jag igen, nog stämmer det!

Upp kommer min telefon, jag ringer mamma som oroat sig, andas långsamt och säger långsamt "Mamma, jag fick VG!", en lättnads suck hörs på andra sidan!

Sen lägger jag ut min "chock" på Twitter och Instagram!

Efter lektionen är jag på väg till tåget då jag inser att jag i med en VG tenta faktiskt fått VG på en hell kurs!!!

Allt gott,
Ellinor

Nu har jag satt igång att börja plugga inför filosofi-och-etik-i-ett-religiös-perspektiv-tenta.

Jag går om delkursen i förhoppning om att jag ska få ett bättre perspektiv på det. Det är en aning jobbigt, ja, egentligen mycket jobbigt. Hur ska jag klara det denna gången när jag inte klarat det tidigare???

Det hade varit så skönt att gå in i sommaren utan en enda eftersläpande tenta, helt underbart! Jag ser målet framför mig. Nu ska jag klara detta!

Där är en del att göra men jag måste ju klara detta!

Allt gott,

Ellinor